Per säger: I den värld vi lever idag har vi all anledning att tro att antalet flyktingar i världen kommer att öka, inte minst när klimatproblemen ökar och slår till på allvar. Vi kan inom en generation få se en mycket stor andel av världens befolkning som flyktingar – både inom länder och mellan länder. Havet höjs och dränker bebodda områden, jordbruken får problem – dels pga sättet de bedrivs på idag och brist på insekter mm och dels pga att klimatförändringarna skapar väder som slår ut skördar, brist på dricksvatten under långa perioder, dessutom politisk och ekonomisk oro pga klimatkrisen OCH pga andra politiska vindar när det strukturerade och organiserade samhället successivt slutar fungera pga allt detta.  MP skall stå fast vid sin grundsolidaritet, samtidigt måste vi förbättra vårt och Sveriges arbetet med att lösa problemen vid roten av problemen, där det händer. Detta måste vara vårt primära arbete, att lösa problem på plats för varken Sverige eller något annat land kommer klara av att hantera oändligt med flyktingar. Här måste vi arbeta och samarbeta internationellt, inom EU, med FN och alla andra organ, organisationer och länder. De senaste decennierna har flyktingmottagandet i Sverige fungerat dåligt, och främst är det integrationen som inte fungerat. Vi har tillåtit vissa områden bli utanförskapsområden där man knappt ser några ”etniska svenskar”. Flyktingarna som kommer blir idag ofta inte en integrerad del av det svenska samhället. Bara namnet på en person kan räcka för att en arbetsgivare inte skall anställa, så även om en flykting utbildad sig och klarat av en hel del får de ofta inte samma chans att t.ex. få ett jobb. Många flyktingar har aldrig varit hemma hos en svensk familj. I praktiken är den svenska devisen tydligen ”du kan komma som flykting till Sverige om du har flyktingskäl som håller, men vi kommer inte välkomna dig, inte enkelt ge dig ett arbete, osv och du får bo bland en massa andra flyktingar”. Vi svenskar är dessutom blåögda på mer än ett sätt, vi verkar inte förstå att det som är självklart för en svensk kan vara konstigt för någon från en annan kultur. Därför har vi, felaktigt, byggt upp ett flyktingmottagande som utgår från att alla som kommer hit förstår hur och varför vi har som vi har det och gör som vi gör. Kulturmässig integration saknas. Barnen till flyktingar blir utlänningar i Sverige men ses som svenskar i landet deras föräldrar kommer ifrån. De hör inte hemma någonstans. Därför, i utanförskapsområdena, skapar de sig nya och egna grupptillhörigheter. De ser sig inte som en fungerande del av det svenska samhället utan lever parallellt med det svenska med egna regler och normer. En pojke kan i praktiken ställas inför att välja mellan att bli småföretagare (t.ex. ha en pizzeria), eller bli arbetslös, eller bli kriminell och sälja droger. Integrationen misslyckas och utanförskapet får sina konsekvenser. Vi har dessutom tagit emot många flyktingar som tillhör det vi kallar ”hederskulturer” där man t.ex. gifter bort barn och kan döda en flicka som skaffar en svensk pojkvän. Vi har gjort det utan att finna ett sätt att ta emot på ett sätt där vi ställer krav på att man måste följa mänskliga rättigheter i Sverige, oavsett vem man är och vart man kommer ifrån. Vi måste arbeta på ett helt annat sätt när det gäller emottagande och integration, ett arbete där vi måste få med oss och involvera flyktingarna och deras barn också.